Klimat och jämlikhet måste gå hand i hand
Sverige är det OECD-land där klyftorna mellan människor ökar snabbast, klyftor som enligt OECD kostar oss en potentiell tillväxt på 7,2 procent. Med andra ord: Om Sverige utvecklas mer jämlikt skulle vår tillväxt öka markant.
Samtidigt kvalar vi in på topp 20-listan över de nationer i världen som har störst ekologiskt fotavtryck. En mindre smickrande placering! Trots att vi upplever vår klimatpolitik som offensiv räcker alltså inte åtgärderna till för att Sverige ska uppfylla Parisavtalet. En brist som nyligen fick hård kritik av regeringens klimatpolitiska råd.
Med Januariavtalet och en S-MP-regering på plats är tiden mogen att ta itu med de två största utmaningarna som ligger framför oss – klimatet och jämlikheten.
Frankrikes gula västar har inte undgått någon. Nästan en miljon människor demonstrerar mot höjda bensin- och dieselskatter – i en tid när klimathotet kastar sin skugga över mänskligheten! Är det så att fransmän i gula västar helt enkelt inte bryr sig? Knappast; de gula västarna och protesterna måste ses ur ett betydligt bredare perspektiv än så.
Ökad ojämlikhet bakom protesterna
När president Macron kom till makten togs ett flertal beslut som förändrade skatterna. Den franska varianten av värnskatt slopades och stora företag fick betydande skattelättnader. Samtidigt upplevde allt fler medborgare att medianlönen urholkades till följd av höga bostadspriser och kraftigt minskade subventioner. Skattelättnaderna tillföll Frankrikes övre och urbana medelklass, medan de införda åtstramningarna blev som mest kännbara för dem som inte fick ta del av den globala ekonomins frukter. Höjningen av bensin- och dieselskatten blev droppen. De fransmän som redan hade drabbats av Macrons åtstramningspolitik var också i många fall samma människor som är helt beroende av bil för att komma till arbetet. I städernas utkanter och på den franska landsbygden är kollektivtrafiken i princip obefintlig.
De gula västarna är inte en konflikt om klimatet – det är en konflikt om jämlikhet. Missnöjet bottnar i det orimliga i att Europas storföretag och privilegierade medelklass lämpar över de stora kostnaderna för klimatet på Europas mindre bemedlade.
Vem ska betala notan?
Frågan om vem som ska betala notan för klimatförändringarna och för de minskande utsläppen kommer att bli alltmer aktuell i hela Europa, troligen avgörande för i vilken takt vi förmår ställa om samhället för att klara de nödvändiga klimatmålen.
Det finns fog för att säga att de svenskar som betalar högst landstings- och kommunalskatt också är de som får minst service för sina skattekronor.
Frågan är också högaktuell i Sverige. I Januariavtalet slopas värnskatten samtidigt som en stor skattereform aviseras. Skattereformen är välkommen och i ljuset av avskaffad värnskatt är den mer än nödvändig. Sverige har i dag ett skattesystem där den som har kapital mycket förmånligt kan planera sin beskattning – samtidigt som skatten runt om i landets regioner och kommuner höjs för att klara den kommunala och regionala nödvändigheten.
Det finns fog för att säga att de svenskar som betalar högst landstings- och kommunalskatt också är de som får minst service för sina skattekronor. Glesbygden har svårt att klara sina åtaganden, och trots höga skatter ligger servicen i dessa områden konstant under nedläggningshot eller sparbeting. Det är helt utan sans när vi ju samtidigt i princip är överens om att ”hela Sverige ska leva”.
Behovet av minskade klyftor mellan stad och land behöver genomsyra den nya skattereformen. De gula västarnas kamp lär oss att ekonomisk och social rättvisa är en förutsättning för klimatomställningen!
Åsa Karlsson Björkmarker (S)
kandidat till Europaparlamentet
Stefan Edman
miljödebattör och författare
Debattartikel publicerad i Göteborgs-Posten 2019-05-06
Senast uppdaterad: onsdag 8 maj 2019
