Idag påminns vi om att kampen för jämställdhet fortfarande pågår

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Kampen för jämställdhet har varit hård och lång. Många starka kvinnor har gått före och kämpat för det som vi idag kan ta för självklart och politiker har fattat beslut som tagit oss framåt. Varken rösträtten eller avskaffandet av sambeskattning har kommit av sig själv. Inte heller rätten till abort eller samtyckeslagen kom utan ansträngning. Det har krävts aktivt arbete och politiska beslut.

Givetvis finns det mer att göra till exempel är uttaget av föräldraförsäkringen inte jämställd, medicinsk forskning sker på män, kvinnor jobbar oftare ofrivilligt deltid och kvinnors tjänar 80% av männens lön. Kvinnligt värderas lägre än manligt och att normerna utgår från män. Vi måste därför fortsätta belysa ojämställdheten och inte ta något för givet.

Det är med stor oro vi ser hur starka högerkrafter runt om i Europa, men även i Sverige, vill föra kampen för jämställdhet tillbaka i tiden. För oss kvinnor är valet till Europaparlamentet i maj viktigare än någonsin. Våra far- och mormödrars kamp kan inte ha varit förgäves. Det känns helt overkligt att vi i valet 2018 faktiskt debatterade aborträtten. Fred, frihet och feminism kommer att vara viktigt för kvinnor i det stundande valet. Kvinnor och barn drabbas hårdast under krig. Kvinnors frihet är mer begränsad än mäns. Feminism är jämställdhet i praktiken.

Socialdemokratiska kvinnor ställer klasskamp, kvinnokamp och antirasistisk kamp sida vid sida. Det är också en kamp vi för i solidaritet med våra medsystrar över hela världen i länder som inte kommit lika långt som vi i Sverige. Systerskapet kommer alltid först och känner varken av klass, partitillhörighet eller landsgränser.

Den 8 mars, på internationella kvinnodagen, påminns vi om att kampen för jämställdhet fortfarande pågår, inget är självklart, inget ska tas för givet. Vi väljer dock att hänga offerkoftan längst in i garderoben och målar istället naglarna röda och höjer våra röster. I kampen för en jämställd värld finns inte plats för någon offermentalitet. Vi går ut i kampen där vi är som starkast, med rak rygg och stolt hållning. Vi ska synas och vara en röst för alla de flickor som tvingas gömma sig, för de kvinnor som inte har någon röst, för de flickor som osynliggörs och förtrycks i patriarkala strukturer. Deras kamp är vår.

Kampen vinner vi inte med knuten näve i fickan utan med starka röster, lite jäklar anamma och modiga politiker.

Malin Lauber (S), kommunalråd
Julia Berg (S), ordförande S-kvinnor Växjö